|
Året är 2003 och han har just fyllt 9 år! |
Detta är Agge i sitt esse, ute på jakt. Han vet att matte inte gillar det så
han tar aldrig hem något längre för att visa hur duktig han är! |
Den 6 juli, 2004 var en stor dag i huset. Agge fyllde 10 år! |
|
Agge på sin 15:e födelsedag,
6 juli, 2009! |
6 juli, 2011
Nu har han fyllt 17 år och man märker att han blivit till åren
kommen även i sitt sätt. Han har, av någon lustig anledning, blivit
väldigt mattebunden, hojtar så fort han inte ser mig och ska ligga i
mitt knä i timmar på kvällarna. Och jag får klappa honom lätt på
huvudet men inte alltför länge för i det är han sig lik, inget
fjantande här inte!! |
|
Den 8 september,
2011, 17 år, 2 mån. och 2 dagar gammal fick Agge somna in. Han
började riktigt visa tecken på att inte må så bra och han hade både
gått ner i vikt och var ganska krasslig vad det gällde att röra på
sig.
Jag insåg inte förrän han var borta hur mycket plats han tog i
huset, både på gott och ont. Agge har alltid varit sin egen "boss"
och var van vid att bestämma vad han ville göra och vad han inte
ville. Han hade ett riktigt gott liv, han kastrerades tidigt, 6
månader gammal, och sedan gick han och jag på långpromenader i två
år tillsammans innan jag bröt benet. När det hände fick jag släppa
honom fri att vara ute ensam men han var oerhört tränad mot både
bilar och annat så trots att vi då bodde på det absolut sämsta
ställe en katt kunde vara som sprang ute ensam så klarade han av det
gallant. Han var en jägare men han fick inte ta hem vad han fångade
för att skryta, jag gillade inte möss och annat på trappen. Agge
löste det på egen hand upptäckte jag en vacker dag och det var att
han dumpade alla sina offer bakom vårt uthus så ingen kunde se det
och då kunde han ju fortsätta med att ha roligt utan att bli
utskälld!
Mot slutet blev
Aggen väldigt kärvänlig och ville nästan jämt sitta i knät och bli
kelad med. Det var en riktigt annorlunda Agge från tidigare och jag
njöt i fulla drag för jag har aldrig riktigt vetat vad han har tyckt
om sitt liv med mig. Han var min första Maine Coon kattunge i
uppfödningen och jag behöll honom egentligen för hans mamma var
absolut tokig, henne fick jag omplacera, och jag var rädd att Agge
skulle bli likadan och jag tyckte att det var bäst att låta det
stanna inom familjen. Han var sin mors son som ung men som gammal
blev han en riktigt underbar katt. Söt var han ända in i det sista,
och varje gång han råkade i blåsväder så tittade han på mig med sina
stora, vackra, knallgröna ögon och bara svor på att han var
oskyldig. Och hur kan man förbli arg när man tittar ner på världens
sötaste kattansikte.
Efter så många år
tillsammans var Agge verkligen en inventarie i huset och jag saknar
honom. Men det var inte mycket att göra åt att han blev gammal
och jag kan ganska lugnt säga att han levde i många år ett riktigt
kattliv på landet efter vi flyttade från Stockholmstrakten.
Jag kommer minnas honom med glädje och tacksamhet att få ha varit
hans matte och jag tror han kommer göra likadant.
|
