"The Gentle Giant from Maine"
Premier DK*MysteryCoon's Tai-Pan
of S*CatRoyale's
berättar hur det är att växa upp som en MCO!

Maine Coonen är en av de äldsta naturraserna på den nordamerikanska kontinenten. De är mestadels stora och alltid mycket vackra! Ett ytterligare bonus är de allra flesta är oerhört sällskapliga. Min erfarenhet är att en Maine Coon behöver andra omkring sig, både djur och människor. De är mycket sociala, alerta och lekfulla. Även om inte alla dessa katter gillar att  direkt sitta i knät älskar de att bli kelade med och få uppmärksamhet.

Det cirkulerar flera historier om hur Maine Coonen kom till. Den jag tycker bäst om är den om franska drottningen Marie Antoinette och vår egen adelsman Axel von Fersen. Det är kanske inte den mest trovärdiga av alla men den är absolut den mest romantiska och det räcker för mig! Det sägs att von Fersen, som var dödligt förälskad i drottningen, försökte rädda henne från att bli halshuggen genom att ordna plats för henne på ett fartyg till Amerika. (Naturligtvis räknar jag med att han också tänkt sig att det två sedan skulle leva lyckliga i alla sina dagar där tillsammans!) De flesta av hennes tillhörigheter togs ombord och även hennes vackra perserkatter. Som vi alla vet klarade sig inte drottningen med livet i behåll men hennes katter kom till Staterna. Där sägs det att flera rymde när fartyget gick i hamn i Maine och sedan blandade sig med de stora vackra huskatterna som fanns där. Inte alltför omöjligt, eller hur?
                                                                       
Vad som skiljer Maine Coonen från andra katter är att de har ett "kvittrande - kurrande" läte utöver jamandet. De låter för mig som turturduvor som håller igång. Man kan höra hur de mår eller vad de vill genom de olika kvitterlätena. När de jamar låter det ganska patetiskt, även den största, maffigaste hankatt låter som en ynklig kattunge! Generellt sett är det en tystlåten ras men med jämna mellanrum dyker en riktig "pladderkatt" upp. Får man en sådan är det inte svårt att lära den att lugna ner sig!

Hur är det att växa upp som Maine Coon?
Här ger Tai-Pan några svar!!

Man föds och man är riktigt gullig och man vet ingenting och man är riktigt väl omhändertagen!

Man växer upp lite och blir ännu gulligare och tror att man börja veta allt och nu kan man ta hand om vad som än behövs alldeles själv!!

Man sover mycket för man ska bli stor.
 

Man måste lära sig att hänga fint för utställning så folk tycker man är fin! Fast jag vet ju att jag är det redan!

En kul sak på utställningar, innan man vet bättre, är att bekanta sig med sin granne! Han var den största katt jag någonsin sett, ögonen höll på att trilla ur skallen på mig,  men han var jättesnäll! Och det var jag med för säkerhets skull!

Så kommer man hem och berättar allt man vart med om men i stället för att imponera blir man tvångsavtvättad för nu luktar man konstigt!!

Man får lov att titta på TV och heja på Anja så länge man inte välter TVn eller ramlar ner på huvudet!

Man får INTE lov att klättra in i hyllan i köket. Det var kul tills jag skulle ner, mina tassar är tack och lov jättestora så jag klarade mig men jag kan tala om att ingen av böckerna låg kvar efteråt!

Man lär sig att posera fint i all oändlighet!

Och så sover man lite mer för man växer ju fortfarande!

Ve och fasa, man ska lära sig att bad hör till också! Jag får väl hoppas att alla som ser denna bild har mer sympati för mig än matte hade för hon föll inte för den melankoliska blicken!

Utställningar är pyton, tycker jag. Men så fick jag testa att jag ligga i min nya säng bakom mattes bord och hålla henne sällskap. Det var ok tills jag upptäckte att jag gillade mer att ligga UNDER bordet och jaga fötter som gick förbi!

Man köper absolut inte hem en elementhängande säng som knappt räcker till hälften av mig! Fast jag la beslag på den ändå för som tur var räcker ju benen ner till golvet!

Matte har då sina idéer! Här testar vi för att se hur en transport gjord för kompisar upp till ca 5 kg fungerar. Det var våldsamt tröttsamt att bara få in rumpan på mig ska jag säga! Tur att jag är väldigt medgörlig!

Jag kan hålla mig själv ren som vilken självaktande katt som helst gör men om man bor ihop med en järnlady som alltid tycker att man är smutsig kan man lika väl bestämma sig för att vänja sig vid tvångstvättning hela livet ut!

Detta är Nora, personligen kallar jag henne Big Bertha, och hon är inte att leka med ska jag säga! Hon är både större och starkare än vad jag är och när hon bestämmer sig för något är det lika bra att hänga med och låtsas att man gillar behandlingen!

Den enda nackdelen jag har upptäckt med att vara stor är att det tar Nora evigheter att bli nöjd med resultatet. Men vid det här laget tror hon att jag fullkomligt älskar hennes uppmärksamhet så hennes grepp blir slappare och slappare. Inte långt nu tills jag får min chans att verkligen visa min tacksamhet!

Man måste vänja sig vid att övernatta på diverse hotell och vandrarhem också! Så länge det finns ett fönster är det kul! Det är faktiskt inte så illa att resa runt  för folk tycker alltid att man är så fin och det har jag lärt mig att riktigt uppskatta (utom när det gäller domare på utställningar för då vill jag inte vara med längre)!

Ja, nu börjar man bli stor men jag är bara två år gammal så jag har mycket växande kvar! Matte säger att det räcker nu men jag tänker fortsätta. Dessutom är det roligare för ju större jag blir, desto svårare är det för matte att kontrollera mig har jag märkt!

Gissa vad detta lite förvånade, lite halvbekymrade ansikte är? Jo, det är mattes tur- och lyckotass, säger hon! Den tillhör mig men eftersom jag inte behöver åka med på utställningar längre så pussar matte min tass för tur innan hon åker iväg. Här behövs det  minsann inte någon hartass, inte!

Generellt har jag kommit fram till att det är väldigt ok att vara en fin Maine Coon!!

Nyheter    Anju-Beauté    House of An-Ju    Övriga Produkter
Länkar    Startsidan
Mina 4 Katter       Minnessida